De drev bort människor, rensade områden av muslimer och kroater och alla andra icke serber. De dödade ca. mellan 70.000 och 100.000 bosniska muslimer.
Bosniska muslimer hittade skydd i den kommunistiska partisanrörelse. Deras ledare var Josip Broz " TITO ". Partisanerna håll sig för det mesta i Bosniens oåtkommliga berg där de kunde växa och bilda en bättre och bättre armé. Gynsamma förhållanden, som västallierat stöd, den italienska kapitulationen 1943( som gav partisanerna mycket vapen ) och den sovjetiska ockupationen av stora delar av Serbien, gjorde att partisanerna i slutändan kunde ta kontroll över hela Jugoslavien.

När de jugoslaviska kommunisterna med Tito i spetsen formade sitt nya Jugoslavien, gjorde man det till en federation på etnisk - nationella grundvalar. Sex delrepubliker och två autonoma provinser tillsammans bildade Jugoslavien. Bosniska muslimer blev erkända för första gången 1968, men muslim med ett litet "m" som bara ett nationalitet och som nation 1974 ( då utfärdades landets sista författning) och då blev muslimer ett folk med stort "M".

Fram till 1980 ( när Tito dog) var hans ord lag i Jugoslavien.
Men efter Titos död började namn som t.ex. Slobodan Milosevic och Franjo Tudjman dyka upp.
Serbisk och kroatisk nationalism började växa snabbt både i politiken, ekonomin och folket.
(källa:Film Bosniska Muslimer del 1 &2)
Tudjman ville ha Kroatien ända fram till floden Drina ( det är Bosniens östra gränser mot Serbien-Montenegro ).
Milosevic ville ha Stor Serbien med bara serber i den ( Stor Serbien skulle omfatta hela Bosnien-Hercegovina och delar av Kroatien ).
Under 1980-talet har man hittat flera avtal och "brev" skrivna av de serbiska-kroatiska ledarna om hur de skulle dela upp Bosnien mellan sig ( man har också hittat flera kartor om vilka städer skulle dela det hela).
Under en period folket såg inte vad som pågick bakom stängda dörrar och alla visste inte eller var inte insatta i politiken men ett "blodbad" i BH var väl planerat.
Alla protester och strejker var också fejkade så att människorna skulle börja hata varandra tills "politikerna" kunde få den makt som de behövde.
Hela landet befann sig i ett kaos både ekonomiskt och politiskt.

Slovenien drog sig tillbaka och ville ha självständighet. De var första som insåg vad som pågick i Belgrad och såg hur landet alltmer kom under serbisk kontroll. Alla generaler och viktiga politiker var serber och slovenerna insåg att enda lösningen var att bryta sig ur Jugoslavien för att undkomma serbisk nationalism.

År 1990 i Bosnien-Hercegovina hölls de första val där flera partier var med.
SDS ( serbiska-demokratiska partiet med Radovan Karadzic som ledare)
HDZ ( kroatiska-demokratiska partiet med Kresimir Zubak som ledare)
SDA ( demokratiska aktionspartiet med Alija Izetbegovic som ledare)
SDP ( socialdemokratiska partiet " gamla kommunistpartiet som bytte namn " med
Nijaz Durakovic som ledare )
MBO( muslimsk-bosnjaks organisation med Adil Zulfikarpasic som ledare )
Reformationspartiet med Ante Markovic som ledare.

I valet röstade alla serber för SDS, de flesta kroater för HDZ och bosnjaker delade sina röster mellan SDA, SDP, Reformationspartiet och en liten del till MBO. SDA vann med över 40% av rösterna och Alija Izetbegovic blev president i Bosnien-Hercegovina.

Helvetet bryter loss ,

Efter Sloveniens självständighetsförklaring ville Kroatien också bryta sig ur Jugoslavien.
Serbien skickade sina JNA trupper till Slovenien för att ockupera landet men , eftersom Slovenien hade sina vapenmagasiner kvar kunde de göra en bra motstånd. Kriget varade fyra dagar och kostade ett tiotal offer.
När Serberna insåg att de misslyckades i Slovenien drog de tillbaka sina trupper till Kroatien och började anfalla där istället. Kriget i Kroatien varade i ett år och många civila dog men Kroatien fick också mycket vapen från gamla JNA- magasin som dom ockuperade när kriget pågick i Slovenien och försvarades från den serbiska ockupationen. Under kriget i Kroatien fans det inget embargo på vapenhandel så Kroatien kunde importera vapen från andra länder.

Under denna tid pågick fredsprotester i Bosnien och då hölls också allmänna val om självständighet. 65 % av befolkningen röstade och 99,14 % var för ett självständigt Bosnien och Hercegovina. När den bosnisk-serbiske ledaren Karadzic insåg att Bosnien inte ville stanna kvar i det redan splittrade Jugoslavien placerade han sina trupper runt omkring städerna som var befolkade av muslimer och kroater.
Som ett svar på EU-s erkännande av Bosnien-Hercegovina den 6-7 april 1992, utropade Karadzic " Den serbiska republiken Bosnien - Hercegovina " och krig utbröt i hela landet. En kort tid därefter proklamerade de bosniska kroaterna en egen stat i västra Bosnien " Herceg-Bosna".
Serbiska trupper hade redan omringat de muslimskt befolkade städer och med hjälp av JNA-s vapen och trupper från Serbien sköt de på städerna och civil mål som t.ex. sjukhus, marknader och bostad med granater, kulsprutor, pansarvagnar, krypskyttar och till och med bombade med sina stridsflygplan.
Kroaterna som började kämpa tillsammans med det Bosniska armé bytte sidan och började skjuta på dem istället. Orsaken till detta plötsliga sidbyte var att Tudjman och Milosevic kom överens om att dela Bosnien-Hercegovina mellan de två länderna och driva ut det muslimska folket till grannländer.
Människorna började fly, panik skapades och en våg av flyktningar var på väg till de säkrare områdena.
I maj 1992 införde FN ekonomiska sanktioner mot nuvarande Jugoslavien d.v.s Serbien och Montenegro, men de lade också embargot på all vapenhandel till hela f.d Jugoslavien den 25 september 1991. Men, det var endast bosniska muslimer som hade ingen tillgång till vapen.
Kroater fick vapen från Kroatien och serber hade den Jugoslaviska folkarmén (JNA) helt för sig själv.
Bosniens territorialförsvarets vapen hade flyttats till Serbien redan 1990 så att bara på några veckor kontrollerade serberna över 70% av Bosnien.
Under de första månaderna i kriget var människorna helt panikslagna och rädda.

När serbiska soldater kom och knackad på dörr och letade efter alla män över 15 år, sa de att de bara skulle åka med dem till stationen " för ert eget bästa" och skriva under några papper, då tog de alla dessa män in i koncentrationsläger. Där blev de utsatta för otroliga omänskliga brott. Både serber och kroater hade koncetrationsläger där de torterade för det mesta muslimer. De som överlevde ( Manjaca, Omarska eller Kerterm) fick livslånga skador på kroppen och själen. De berättar om händelser som är så grymma att man kan knappt föreställa sig att en annan människa kan göra så men tyvärr så är de sanna. De fick bara lite varmvatten om dagen och de blev slagna varannan timme, de blev tvingade att dricka urin eller motorolja och inte nog med det, vakterna tvingade män att se på när de våldtog deras barn, döttrar och mödrar.
Granaterna regnade över Bosnien, sjukhus var fulla med döda och sårade och var ständigt beskjutna med granater. Över 800 muslimska monument och moskéer förstördes av serberna. Världen gjorde ingenting utom att skicka mat som redan var gammal och oätbar.

Vänd sida