Under ett drygt århundrade efter denne var situationen i
Bosnien oklar, men sedan gjorde två framstående härförare och
erövrare, Stjepan Kotromanjic (1322-1353) och hans brorson
Tvrtko I ( 1353-1391; kung från 1377), Bosnien till en lokal
stormakt. Stora områden längs adriatiska kusten och i nuvarande
Serbien och Montenegro erövrades. Efter Tvrtkos död fortlevde
det bosniska kungariket fram till 1463,då landet erövrades av
turkarna och den siste kungen Stjepan Tomasevic halshöggs.
Från 1580 utgjorde Bosnien en särskild provins (eyalet, från
1864 vilayet) inom Osmanska riket. Den osmanska provinsen Bosnien
var större än dagens Bosnien-Hercegovina, exempelvis tillhörde
området Sandzak (som ligger på båda sidor av den
serbisk-montenegriska gränsen) Bosnien ända fram till den
habsburgska ockupationen av Bosnien 1878.
Det viktigaste arvet från det osmanska styret i Bosnien är
uppkomsten av en stor, inhemsk, muslimsk befolkning.
Den stora anledningen till islamisering var att "
bogumilerna" kände sig hotade av katoliker och ortodoxa,
och frivilligt gick över till islam.
En annan anledning är, att man fick mer privilegier som muslim
så att många adeln gick över till islam för att behålla sin
makt.
Turkarna byggde vägar, broar, städer men människorna i Bosnien
var ändå inte nöjda med den osmanska styret. Under 1800-talet
krigade Bosnierna med Österike och Venedig men de ville ha
autonomi och självstyre i Bosnien.Sultanen gick med en vis grad
på deras krav men bosnierna var inte nöjda så att 1831-32
Husein-beg Gradasevic gör uppror med sin armé (d.v.s. folket)
mot sultanen men den blev inte kvar så länge. Omer-pasa Latas
med sin arme ockuperade och släkte uppror från vilket de
bosniska ( begovi ) aldrig mer skulle kunna göra uppror.
1876 Serbien och Montenegro gick med i krig för att erövra
Bosnien och uppfylla en gammal dröm om det Stora Serbien men
utan några framgångar.
Med stora besvär Österrike-Ungern ockuperar Bosnien år
1878.
Det habsburgska styret gjorde ganska mycket både att förbättra
landets ekonomi och att förbättra själva situationen i landet.
Språket som användes i skolorna var " bosniska" och
nationalbeteckningen "bosnier " eller "
bosnjak" för alla oberoende av religion. Men detta försök
gick inte så bra eftersom serber och kroater var missnöjda med
den nya ordningen.
Gavrilo Princip, en serbisk tonåring sköt ihjäl den
habsburska tronarvingen Franz Ferninand och hans hustru i ett
attentat i Sarajevo den 28 juni 1914. Händelsen ledde till krig
mellan Österrike-Ungern och Serbien och därmed till första
världskriget.
Bosnien och Hercegovina drogs aldrig direkt in i första
världskrigets stridigheter, däremot präglades krigsperioden av
starka spänningar i provinsen. Princips attentat ledde till
oroligheter i Sarajevo. Habsburska myndigheterna slog till
brutalt mot serberna i Bosnien.
Så snart som Österrike -Ungern fallit samman senhösten
1918 valde de sydslaviska delarna av monarkin att tillsammans med
Serbien och Montenegro skapa det nya kungariket Jugoslavien, som
fram till 1929 formellt kallades " Serbernas, kroaternas och
slovenernas kungarike"
Bosnien-Hercegovina och de bosniska muslimer var inte erkända
som nation eller som ett land i det kungariket.
Politiken i 1920-talets Jugoslavien var ytterst invecklad, men
kretsade främst kring de ofta starka motsättningarna mellan det
kroatiska partiet och olika serbiska partier.
År 1929 införde kung Alexander en diktatur, för att
Jugoslaviens vidare existens stod på spel, som varade ända fram
till 1934 då han blev mördad i ett attentat av makedoniska och
kroatiska terrorister. Alexander ville skapa något slags
"jugoslavisk" identitet och nationalkänsla och som
resultat fick han att de historiska provinserna i Jugoslavien,
inklusive Bosnien-Hercegovina, fullständigt utraderades också
formellt. Istället delades landet i nio regioner ( banovine) som
med ett undantag var döpta efter större floder. Efter
Alexanders död forsatte ånyo den nationella, d.v.s. kroatiska,
frågan att dominera det politiska livet.
År 1939 vid ett möte i Belgrad, kroatiska och serbiska ledare
kom överens att skapa ett självstyrande Kroatien inom
Jugoslavien vilket skulle omfatta även delar av
Bosnien-Hercegovina. Detta kan man kalla Bosnien - Hercegovinas
första delning.
6 april 1941 invaderades Jugoslavien av tyska och tyskallierade trupper och redan elva dagar senare hade den jugoslaviska armén kapitulerat. Redan den 10 april hade den s.k. Oberoende staten Kroatien utropas i Zagreb, och i denna tyska och i italienska lydstat kom Bosnien-Hercegovina att ingå. Detta Kroatien leddes politisk av extremnationallistiska Ustasja organisationen med mål att skapa ett etnisk rent Kroatien bara för kroater. I enlighet med detta mål inleddes ett folkmord på områdets oönskade folkslag: judar, zigenare, och serber. Ustasjas terror var enligt alla vittnesmål mest intensiv och mest grym i Bosnien-Hercegovina. Terrorn ledde snart till serbiska motreaktioner. Serbiska nationalister och terrorister bildade den s.k. "cetnik " rörelse. Deras mål var också att ha ett land med bara serber och drömmen om stora Serbien var nära att uppfyllas.